Black Metal

Sista tiden har det blivit ganska mycket norsk black metal i lurarna. Och en hel del Dissection också för den delen.
Men trots allt död och var-så-hård-att-grannen-skiter-på-sig så finns det så otroligt mycket lustigt i hela den där världen. Visst är det ganska lätt att se tuff o hård ut i corps paint när det är mörkt, skogsmiljö och svartvita foton. Men nu är ju världen inte svartvit, och på vägen till skogen är det ganska svårt att känna sig annat än dum. Jag kan tänka mig att det känns lite som att gå hem genom stan i kort klänning o höga klackar en söndag morgon, det känns som man har ögonen på sig liksom...



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0