morgancarlson

Nu har jag faktiskt bestämmt mig för att göra den här bloggen till anbart rese-anekdoter, slippa prata om freestyle o skit hela tiden. Det finns så mycket roligt att berätta, o det är fanimig på tiden att göra det också. Annars kommer jag snart att glömma bort det ändå. Eller så borde jag släppa en bok, Sanningen bakom freestylepojkarna eller något sånt. Jävlar vilken bra dokusåpa det där skulle bli, jag menar, det är ju allt som alla dom framgångsrika dokusåporna har, plus mer av droger, sprit o brudar. Men men, jag ska hålla mig till o berätta mina egna historier. Ska ju inte hänga ut nån som inte ens kan språket.  Jag antar att jag får censurare lite, antar att brudhistorier o sånt går bort. Kanske bäst så.

För många år sen, innan jag ens hade gått ur gymnasiet, men ändå åkte runt om i Sverige o tävla i motocross så hade man alltid något roligt att berätta. Även om det bara var att man sett en trafikolycka så var det ju alltid något. Men en dag så sa Eric Peric som vi kalla han att han inte helt trodde på alla mina historier, för allt verkade hända mig. Just då hade jag inget bra svar på det där, men såhär i efterhand så är det ganska så jävla självklart att det händer otroligt mycke mer om du är ute o reser runt än om du bara sitter på soffan ute i mammas kök i Gökhem.



En helt vanlig dag i ett öltält i Frankrike.


Det är rätt bögigt med blogg ändå.
//m