morgancarlson

Oops. Efter att jag hade skrivit mitt otroliga långa inlägg om vad jag gör i Belgien hela tiden så tog det inte många timmar innan jag fick mail från en av dom ansvariga, och vanligt men bestämt påminnde mig om att jag faktiskt hade skrivit på secretess papper om det hela. Hur fan han nu kunde hitta det, det var ju tillomed på svenska. Det ä väl inte direkt så jag måste runt o slå ihjäl er som såg det men jag var tvungen att ta bort inlägget tills vidare allafall.

Istället kom jag o tänka på en rolig berättelse när jag satt o körde bil in till Östrike inatt. Satt o tänkte hur roligt det var sist jag var här i slutet på maj månad. Jag o mina kära kollegor var i Erzberg o körde den ökända tävlingen Red Bull Hare Scramble, eller Erzberg Rodeo som den oftast kallas. Tänk er det jobbigaste helvetet ni kan tänka er, o sen gör ni det tre gånger till så börjar ni komma nära. Först startar 1500 förare, 1000 ska kvalas bort dom första två dagarna. Och sen på finaldagen startar dom 500 i nånting som bara 11 kommer att slutföra.


Jag hoppandes framför Erzberg, tävlingen går hela vägen upp till toppen.

Hursomhelst, resa runt med ett freestyle gäng brukar mest betyda fest, fest, vodka, fest, öltält, skål, och en dimma tätare än neranför Klevabacken en Septembermorgon. Men jag var helt i tävlingsmode hela veckan o hade gett mig fan på att hålla mig i skinnet o faktiskt köra skiten ur mig själv.

Första nattens fest klara jag mig ur genom att bara smita därifrån o gå dom 8 km tillbaks till hotellet, o vakna upp nästa morgon redo att ta mig an hela världen om det var så. Jag kännde att jag hade gjort ett bra job i kvalet men innan midnatt så är det ingen som har en anning om vem som ligger vart. Så runt 21.00 så hade vi middag med bland annat dom två som ligger 1a o 2a i Australiensiska mästerskapen i Enduro, och dom gav oss FMX pojkar lite tips o vi lyssnade o höll masken. Vad dom inte visste var ju att både jag o Jimmy Verburgh är gammla snabba jävlar.

Väl uppe i öltältet igen så kom resultatlistorna ut, jag kvala som 36a på min FMX cykel. Det är ungefär som att spela i allsvenskan i strumplästen. Mina nya australiensiska vänner var ungefär 50 platser bakom mig. Tyvärr så gick inte min anti-festar plan lika bra den natten. Jägermeister nog att slå ut en hel arme, och en låååång vandring hem till hotellet, det gick bara inte att hitta tillbaks till hotellet igen.


Now, that´s a beer tent!

Morgonen efter kände jag mig faktiskt ganska bra och var återigen topp 40 och var klar för att stå i första rad. Faktiskt helt sjukt bra. Efter att ha hållit sig relativt bra i två dagar så gick allt i stöppet sista natten kan jag lova. Roligt hade vi allafall.
Tror faktiskt inte att det finns något ställe som folk tar öltältet mer seriöst. Det är absolut allt eller inget.
Vakna upp dagen efter med en timme kvar till start, skulle redan ha varit incheckad o i witingzone när jag vakna. Efter att ha ringt en av våra mekaniker så kom han ner för att hämta upp mig på min cykel, igenom hela stan utan hjälm o med mina två resväskor. Med 200 meter kvar till området kommer pappa blå o stannar mig. Utan papper o körkort o hjälm så var jag ju ganska körd, men stackarn kunde inte engelska så han kunde inte få gjort så mycke.


5 timmar kvar till start...

Väl inne på området hjälpte 6 personer att få på mig kläder o upp på cykeln. Jag kom ända ner till min startplats innan dom upptäckte att jag var den ende som hade kvaldagarnas startnummer på cykeln. Det hade jag helt missat... Så jag drog tillbaks till våran husbil o sov hela dan istället. Nästa år kanske!